Ett helvete, inga killar går igenom
Det gör ont, förjävla ont. Jag önska jag kunde lösa allting,
men det är svårt att jag av alla ska få allt att bli bra igen.
Vi är i samma skit som vi som tjejer bara går igenom.
Nä skruttan, du av alla skall inte lösa allting. Men du är dubbelt drabbad. Och ont gör det. Ont förresten....det är ett så futtigt ord att det är larvigt. Räcker ingenstans. Det förgör en. Man förintas och blir till ingenting. Mitt i det förväntas man stå upp och göra underverk. Jag önskar att alla som lämnar någon på detta fula sätt för en enda kort stund kunde känna hur det känns. Då skulle de fällas till marken och känna hur omöjligt det är att resa sig igen. DÅ, men först då - skulle de helt och fullt förstå vad de gjort. Innan dess seglar de bara vidare i sin lätta flykt i den rosa sfären. Kvar står vi med smärtan och det som förtär oss. Vem trörstar Knyttet, undrar jag bara. Vem???
Kram Mie
Det är klart, jag vet att jag inte kan lösa något. Men jag hade önskat att jag kunde göra er båda lyckliga! Men livet är så fruktansvärt orättvist hela jävla tiden.. :(
Du har så rätt! Orättvist var ordet.
