skriver av mig
jag kan känna ibland att det är hur lätt som hest att veta vad man känner när det gäller både vänner eller killar. men det är svårt. jag vet inte vart jag har vissa vänner. och det är inga nära vänner jag pratar om nu, det är vänner kanske inte står hur nära som helst men ändå nära. men tiden läker alla sår va? jag hoppas det. jag älskar mina vänner, jag skulle aldrig klara mig utan er, ni håller mig verkligen i liv, det ska ni veta. och killar, vem kan man lita på? tror det finns 2-3 stycken killar jag halv litar på. jag vill kunna lita på någon kille som jag samtidigt kan älska och känna mig älskad av. vart finns denna kille? jag söker och söker men hittar aldrig i mål. jag vet att man aldrig ska söka en pojkvän och det är inte det jag gör utan jag söker mina krav i de killar jag då haft, men aldrig hittat det jag söker. finns det någon för alla? finns det någon för mig? jag är stark och kommer inte ge upp. men kom ihåg:
