älskade ni

Att alla dör någon gång har vi alla förstått men att många dör såhär unga har jag faktiskt inte förstått än. Varför? Jag vill att alla ska skratta lika mycket som jag gör, då lever man jätte länge.. eller?

Jag ska säga att jag har verkligen förlorat en hel del och det är inte som alla säger "det blir bra" det blir stora hål som förblir tomma, ingen och jag menar ingen kan fylla dom igen. Ni som försöker hjälpa och stötta är guld värda men en sak som jag kan säga är att ni kan sluta säga "det kommer bli bra" för det kommer det aldrig, det kan bli bättre men aldrig bra.

Jag är så fruktansvärt glad över alla vänner jag har, oj ni ska bara veta, och dom blir bara fler och fler. Och en sak också, jag har förstått att man inte kan få allt, men med det jag har nu, är jag så jävla lycklig. En pojkvän skulle sitta fint men jag klarar mig utan. För alla mina vänner är som en enda stor pojkvän och jag mår så fruktasnvärt bra tillsammans med dom.

Det jag vill säga är tack, tack för att ni alla finns och för allt stöd jag får dagligen, utan er skulle jag bokstavligen fly från mitt liv!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0