till den som orkar läsa
Vänskap är ett svårt ord. Ett svårt ord att förklara, jag kan förklara det med ett ord, ett namn - Denice. Vi har varit bästa vänner i 7 år, vi har aldrig bråkat, tjafsar, blivit irriterade/sura på varandra och vad jag känner och märker så lär det inte hända framöver heller. Denice hjälper mig att överleva, hon hjälper mig med allt. Med dig så skrattar jag, gråter, sover, lever och kommer även att dö. Fyfan, jag vill inte leva utan dig Denice. Jag kan inte komma på hur ett liv utan dig skulle se ut, det ända jag ser är tomhet, ingenting skulle fungera. Att du står ut med mig, det är ett under, men det jag tycker om och det som gör mig så himla glad det är att du respekterar mig - hur jag än är, det flesta tycker att jag är korkad, det tycker du med, men du hjälper mig och du är inte dum, du gör mig bara glad när jag egentligen vill gömma mig i ett hörn. Kan du komma på en enda sekund, en dag, ett år, som du och jag haft tråkigt? Vi kan ha tråkigt, men då ar vi så extremt tråkigt att det blir roligt. Jag sitter och bara gråter och gråter, jag fattar inte hur fan jävla bra vänner vi är. Och jag älskar att få höra när jag inte är med dig: vart är denice? Eller när jag sitter inne på msn och jag får frågan: Vad gör ni? Fast att jag är ensam, jag älskar känslan! Det är du och jag Denice, det är så mitt liv ser ut, jag tvivlar aldrig på dig, jag gör allt med dig, och kommer föralltid att göra. Jag älskar dig igår, idag, imorgon och föralltid!
