det är verkligen inte lätt

min saknad till er är verkligen så himla stor. till er alla, det är som att ni alla är en enda person, som min pojkvän och jag inte klarar mig utan. fan alltså fanfanfan vad jag saknar er. och det finns inte en enda person som förstår vad jag menar mer än denice som känner precis likadant.

ni är människor som vilka andra människor som helst men det som gör er så jävla bra det är era personligheter, era vänligheter era skratt, allt. ta mig inte fel nu, jag älskar mina vänner i sverige, så jävla mycket men i italien är det helt.. helt sjukt. jag trivs med er varje sekund, och just nu går det inte att hålla mig från tårar. om jag bara kunde vara där nu, sitta på någon bar eller dansa på något disco och bara skratta och inte ha något problem överhuvudtaget. jag gör allt nu, jag ska jobba så hårt jag kan, dra in på allt jag kan, aa jag ska göra allt för att komma till er så ofta jag kan, för det är det jag vill. om två år flyttar vi till er, och det har avrit en dröm nu en längre tid, och jag ska nå upp till min dröm! jag älskar er alla!

ursäkta bilden, men ser ni lyckan i oss?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0